Fälttåget i Tunisien
From Wikipedia, the free encyclopedia
Fälttåget i Tunisien (även känt som slaget om Tunisien) var en serie av strider som ägde rum i Tunisien under fälttåget i Nordafrika i andra världskriget, mellan axelmakterna och de allierade styrkorna. De allierade bestod huvudsakligen av brittiska trupper, inklusive polska och grekiska kontingenter, med amerikanska och franska armékårer. Fälttåget började inledningsvis framgångsrikt för de tyska och italienska trupperna, men de allierades massiva förnödenheter och numeriska överlägsenhet ledde till Axelmakternas fullständiga nederlag. Över 230 000 tyska och italienska trupper togs som krigsfångar, däribland de flesta av Afrikakåren.
Snabbfakta Ägde rum, Plats ...
Fälttåget i Tunisien | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Fälttåget i Nordafrika under andra världskriget | |||||||
Tyska och italienska krigsfångar efter den allierade erövringen av Tunis 12 maj 1943. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Storbritannien | Tyskland Italien | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Dwight D. Eisenhower Harold Alexander Kenneth Anderson Bernard Montgomery |
Albert Kesselring Erwin Rommel Hans-Jürgen von Arnim Walther Nehring Giovanni Messe | ||||||
Förluster | |||||||
76 020 förluster[1][2] 849 flygplan[3][4][5][6][7][8][9][10] |
Omkring 300 000 förluster[11][1] Minst 1 045 flygplan förstörda[3][4][5][6][7][8][9][10] 600+ flygplan erövrade[1] |
Stäng