Kar de Mumma-revyn
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kar de Mumma-revyn kallades de årliga revyer i Stockholm som skrevs och producerades av Kar de Mumma (Erik Zetterström) från slutet av 1920-talet fram till 1978.
Kar de Mumma-revyn var något av en institution i Stockholms nöjesliv. Särskilt framgångsrika var hans många revyer på Blancheteatern och på Folkan vid Östermalmstorg dit han lyckades värva dåtidens största revystjärnor. Stig Järrel var ett säkert affischnamn i otaliga uppsättningar, hans monologfigur Fibban Karlsson var ett återkommande inslag i revyerna. Här fanns även artister som Anna-Lisa Baude, Douglas Håge, Inger Juel, Annalisa Ericson, Sickan Carlsson, Sven Holmberg, Hjördis Petterson, Lars Ekborg och Inga Gill. Från mitten av 1960-talet och framåt medverkade bland annat Siv Ericks, Rolf Bengtsson, Lasse Berghagen, Anni-Frid Lyngstad, Brita Borg och Jarl Borssén. På 1970-talet tillkom artister som Lars Lind, Peter Harryson, Siw Malmkvist och Gunilla Åkesson med flera. De flesta revyerna regisserades av Leif Amble-Naess eller Hasse Ekman, men några också av Hans Dahlin, Jackie Söderman samt Herman Ahlsell.
Många av revynumren har blivit klassiker dit hör till exempel Annalisa Ericsons kuplett Den saltaste bönan i stan som skrevs av Ulf Peder Olrog och som framfördes i 1956 års uppsättning Vi roar oss kungligt. Fridolf Rhudin som Den ensamma hunden, eller Thor Modéens klassiker Strålande tider, härliga tider. Inga Gill som Tjorven i revyn Stockholmare, vet du vaad (1964) är ett annat minnesvärt nummer. Köp en tulpan, annars får du en snyting med Lars Ekborg och Sven Holmberg kan fortfarande höras i radion ibland. Lasse Berghagen fick sitt genombrott som komiker när han med sina långa ben nästan slog knut på sig själv i rollen som tangocharmören Flirtige Knut i Bäst i stan (1973). Kar de Mumma-revyerna sändes aldrig i TV, men en kavalkad med några av de bästa revynumren spelades in och sändes under titeln Kar de Mummas blandning (1976).