Anno Graecorum
From Wikipedia, the free encyclopedia
Anno Graecorum "AG", Alexanders år eller Seleukidtideräkningen "SE" (bokstavligen "grekiska kalendern" eller "grekiska år"), utgår från den hellenistiska kungen Seleukos I:s återerövring av Babylon 312/11 f.Kr., är en tideräkning som använts tillsammans med varianter av den babyloniska kalendern.
Anno Graecorum har stor betydelse i grundtexterna till gamla testamentet i bibeln inom kristendom och judendom. Till exempel använde skrifterna av Josephus och Mackabeerböckerna enbart seleukidtidens datering, och så i Talmud-traktatet Avodah Zarah (hebreiska: עבודה זרה, om "avgudadyrkan").
Den var en tideräkning med en lunisolarkalender, en modifierad hellenistisk version av den babyloniska kalendern, som den primära metoden för att beräkna kalenderåret.[4] Den användes av kristna som tillhör österns kyrka och i judiska sammanhang i allt mindre omfattning till fram till medeltiden. Den utgör idag endast grunden för formen av den judiska kalendern men används inte för årsräkningen som sedan första årtusendet e.Kr är baserad på Anno Mundi Livryat haOlam.
Dock syftar begreppen grekisk och Grekland i fråga om Anno Graecorum och i judiska referenser grekisk och Grekland inte på Grekland och grekiskt i den meningen vi känner idag, utan på det hellenistiska makedonskaiska persiska/babylonska imperiet efter Alexander den store, Seleukiderriket. Imperiet som ockuperade Levanten som senare judarna i Palestina befriades från av Judas Maccabeus.