Bonapartistar
From Wikipedia, the free encyclopedia
Bonapartistar var ei politisk rørsle som hadde som mål å gjenoppretta keisardømet til Huset Bonaparte i Frankrike.[1] Huset Bonaparte stamma frå Napoléon Bonaparte og syskena hans.[1]
Under restaurasjonstida hadde rørsla særleg tilhengjarar blant offiserar og underoffiserar som var blitt avskjediga etter at Napoleon Bonaparte fall. Ho blei særleg populær gjennom dei talrike erindringane frå napoleonstida som byrja å koma ut frå rundt 1820. I 1840 blei liket til Napoleon ført tilbake til Frankrike.[1] Etter februarrevolusjonen i 1848 blei Charles Louis Napoléon Bonaparte den første presidenten i landet. Han erklærte seg sjølv keisar i 1852 under namnet Napoleon III.
Etter at Napoleon III fall i 1870 fanst det framleis eit bonapartistisk parti som var leia av politikaren Eugène Rouher. Etter at den såkalla «keisarprinsen» Eugène-Louis-Napoléon Bonaparte, også kalla Napoleon IV, døydde i krig i 1879, blei bonapartistane splitta i ei radikal gruppe, som heldt med prins Napoleon IV, og ei konservativ, som heldt med far hans, prins Victor. Dei stamma frå yngstebroren til Napoleon, Jérôme Bonaparte. I 1880-åra samarbeidde bonapartistane med krigsminister Georges Boulanger fram til han fall i 1889.[1]