Anglofrisiska runraden
runor som nyttjades av de tidiga Anglo-saxerna som alfabet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Anglofrisiska runraden eller anglosaxiska runraden, även 28-typiga futharken (senare 34-typiga futharken) eller futhorc (ᚠᚢᚦᚩᚱᚳ fuþorc), kallas den runrad som användes av anglosaxare och friser under 1000-talets andra hälft för att skriva de inhemska språken anglosaxiska och fornfrisiska. Namnet futhorc kommer från uttalet av de första sex runorna i runraden (jämför futhark).
Den anglofrisiska runraden är likt den yngre 16-typiga nordiska runraden en vidareutveckling av den den äldre 24-typiga samgermanska runraden men skiljer sig i att ha fler runor än bådadera, 28 till 34 runor. Då futhorc tros först ha nyttjats i Frisien (Friesland) före den anglosaxiska bosättningen av Britannien kallas den ofta för anglofrisiska runraden.[2]
- Hela 28-typiga anglofrisiska runraden inlagd på Themsensvärdet.
Runraden brukades troligtvis från 500-talet och framåt i både fornengelska och fornfrisiska. Gradvis ersattes runraden i anglosaxiska England av det latinska alfabetet som introducerades av missionärer och vid 1000-talet var de ej längre i utbrett bruk, men Byrthferthmanuskriptet (MS Oxford St John's College 17) pekar dock åt att viss förståelse av runraden överlevde in på 1100-talet.