Krigsfångenskap
From Wikipedia, the free encyclopedia
En krigsfånge (engelska: Prisoner of War, POW) är en person som frihetsberövats av fienden under ett krig. Huvudregeln säger att alla personer som faller under definitionen av kombattanter blir krigsfångar då de hamnar i fiendemaktens våld. Undantag är bland annat legosoldater, som dock ändå har visst rättsligt skydd.
- Uppslagsordet ”Krigsfångarna” leder hit. För filmen från 1960, se Krigsfångarna (film).
Väsentlig är den från 1600-talet folkrättsliga syn som fastslår att krigsfångar är under den krigförande statens välde, ej den enskilde tillfångatagarens. Läkare och präster betraktas ej som krigsfångar men skall ha samma rättigheter som sådana, och ha rätt att fritt utöva sin verksamhet bland fångarna.[1]
Först under 1800-talet tillkom överstatliga fördrag som reglerade förhållandena för deltagare i krig. Genèvekonventionerna av 1864 var den första överenskommelsen om regler i krig. Haagkonventionen av 1907 fastslog regler angående krigsfångars rättigheter, bland annat förbud mot att döda soldater vilka hade kapitulerat.
År 1929 slöts ånyo en Genèvekonvention som gällde under andra världskriget, men som sällan tillämpades.